Nyheter från Vatikanradion

Vi kan bekämpa fattigdomen om vi enas i broderlig solidaritet. Benedictus XVI i sitt tal till de 178 ambassadörerna vid den Heliga Stolen

(08.01.09) 178 nationer och andra ackrediterade internationella organisationer fanns representerade i förmiddags klockan 11.00, då påven Benedictus XVI tog emot den Heliga Stolens diplomatiska kår vid den årliga audiens under vilken påven läser sitt budskap som berör världssituationen. Den högtidliga audiensen skedde i kungarnas sal i det påvliga palatset. Diplomaterna som var klädda i uniform, frack eller nationaldräkt lyssnade under 25 minuter på Benedictus XVI genomgång över situationen i världen idag, som han läste på franska.

Under årets budskap till den diplomatiska kåren belyste Benedictus XVI världshändelserna det senaste året i Julmysteriets hoppfulla ljus. Det behövs inte mycket för att vi ska bli påminda om alla situationer av lidande och fattigdom i världen, sa påven och återvände vid flera tillfällen till sitt budskap på världsdagen för fred i år - ”Bekämpa fattigdomen – Bygg på freden” – där påven förklarar att ”fattigdomen bekämpar vi om mänskligheten förenas broderligt i de värden och ideal som förenar oss, och som grundar sig på personens värdighet, på friheten förenad med ansvar, på ett erkännande av Guds plats i människans liv”.

Påven började sin överblick med att sända sina tankar till de delar av världen som lidit pga allvarliga naturkatastrofer under det senaste året, och då nämnde han Vietnam, Burma, Kina, Filippinerna, Centralamerika, Colombia, Brasilien och Karibien. Vidare berörde hans ord de länder som upplevt blodiga nationella och regionala konflikter pga terroristattacker, och då länder som Afghanistan, Indien, Pakistan och Algeriet. ”Den så önskade freden är lång borta, men vi får inte tappa modet, eller minska vårt engagemang, utan istället måste vi fördubbla vårt arbete mot säkerhet och utveckling”.

Påven nämnde den Heliga Stolens underskrift på det dokument om Klusterbomber som har som objektiv att öka de internationella mänskliga rättigheterna, men ser med oro på den kris som är tydlig i atomvapen nedrustningen, där den Heliga Stolen vill understryka att ”vi kan inte bygga på freden, om de militära utgifterna kräver enorma humanitära och materiella resurser speciellt från de mest fattiga befolkningarna”.

”För att bygga på freden måste man återge de fattiga hoppet”. Många personer och familjer världen över är den finansiella krisens och matkrisens offer. Miljöproblemen gör det ännu svårare för världens mest fattiga befolkningar att ha tillgång till vatten och föda. Nu är det akut nödvändigt att välja en effektiv strategi att bekämpa hungern och främja den lokala jordbruksutvecklingen. Världsekonomin är i behov av ny tillit, som endast kan förverkligas genom en etik som baserar sig på Den mänskliga personens medfödda värdighet. "Jag vet att det är krävande, men det är ingen utopi", sa påven.

Påven talade vidare om hur vi måste investera i ungdomen om vi vill bekämpa fattigdomen och detta genom att bilda dem i den broderliga andans ideal. Påven talade om hur han hade mött många ungdomar under sina resor det gångna året i Sydney och i USA, och hur viktigt det är att kyrkan "besvarar denna känsliga tid i mänsklighetens historia, som präglas av osäkerhet och tvivel, med en modig och tydlig evangelisation i sin uppgift att gynna människan".

Påven återkom till sitt tal vid FN i april förra året, om de Mänskliga rättigheterna, under vilket han önskade understryka att de mänskliga rättigheterna baserar sig på just den mänskliga personens värdighet, en gemensam egenskap oberoende kulturer. I Lourdes några månader senare, var påvens budskap det att ”detta broderskap och denna respekt, som vår existens och våra relationer bygger på, utgår från att vi är medvetna om att vi har en gemensam Fader, Gud Skaparen”.

I Frankrike talade påven även om en sund laicitet, ”att ett sunt samhälle inte ignorerar den andliga dimensionen och dess värden. Religionen är inte ett hinder, utan snarare en grund för att bygga på ett rättvisare och friare samhälle”.

Påven talade vidare om den diskriminering och de allvarliga attacker som de kristna fallit offer för under det senaste året och sa att detta vittnar om att ”världen inte endast lider av materiell fattigdom, utan även moralisk fattigdom som skadar freden”. Och påven underströk ännu en gång det bidrag som religionerna kan göra för att bekämpa fattigdomen. ”Kristendomen är en religion som står för frihet och fred och som tjänar det sanna goda för mänskligheten”. Påven vädjade här till auktoriteterna att sätta ett slut på intoleransen mot de kristna i Indien och i Irak. Han bad även ”västvärlden att inte odla fördomar och fientlighet mot de kristna, bara för att deras röster har andra uppfattningar i vissa frågor”.

Inför sådana prövningar tappar inte Kristi lärjungar modet: ”att vittna om evangeliet är alltid ett tecken på motsägelse i förhållande till världens anda”. Evangeliets budskap är räddning och detta kan inte begränsas till den privata sfären utan bör proklameras till världens yttersta gränser.

Påven fortsatte sin världen runt vandring och kom till det Heliga Landet, där våldet mellan palestinier och israeler försvårar en lösning på konflikten som hela världen hoppas på. Påven upprepade att "det militära alternativet inte är en lösning på våldet", utan från vilken sida det än kommer, måste det fördömas med fasthet. Försoningen kan inte uppnås om inte detta problem bemöts globalt, sa påven.

Sedan vände sig påven till Libanon, Syrien och Israel och uppmanade till att stödja den nödvändiga dialogen mellan länderna. Till irakierna som förbereder sig att ta sitt öde i egna händer, var påvens uppmuntran att vända blad och bygga på framtiden utan diskriminering pga ras, eller etniska och religiösa motiv. Iran uppmanade påven till att se på landets och Världssamfundets behov i förhandlingarna om en lösning på motsättningarna i kärnkraftfrågan.

Påven gick vidare till Asien, och uttryckte sin oro över att våldet består i vissa länder men han ser samtidigt att vissa utvecklingar gör att man kan se på framtiden med större tillit. Han nämner här förhandlingar i Mindanao, och mellan Peking och Taipei. Och han önskar se ett slut på konflikten i Sri Lanka vars befolkning är i behov av humanitär hjälp.

Humanitär hjälp är även det centrala då Benedictus XVI nämnde den Afrikanska kontinentens behov, och han belyser här att de mest utsatta är barnen vars rättigheter, 20 år efter Barnkonventionen, ännu är fjärran. Han talade om flykting problemen som berör miljontals människor i Somalia, Darfur och den demokratiska republiken Kongo. Han uppmärksammar den kritiska situationen i Zimbabwe, och det svaga hoppet som fredsförhandlingarna i Burundi ger.

Benedictus XVI vände sig sedan till den Sydamerikanska kontinenten där Kyrkan har delat folket hopp och oro under 5 sekel. Han uttrycker sin glädje över relationen med Brasilien som ger Kyrkan större möjlighet att utöva sin evangeliserande mission, och sitt samarbete med de civila institutionerna. Han lovordar de regeringar som prioriterar sina ansträngningar i bekämpandet av narkotikahandeln och korruptionen. Och han uttrycker sin glädje över relationen mellan Argentina och Chile. Latinamerika uppmanar han till att värna om de som emigrerat och främja återföreningen av splittrade familjer.

Påven avslutar sitt tal i de mer närliggande länderna, och hälsar den kristna församlingen i Turkiet, samtidigt som han påminner om, de starka band som knyter kristendomens ursprung till detta område. Han berör fredsförhandlingarna på Cypern. Till Kaukasus säger han återigen att problemen inte kan lösas med våld, och han hoppas på att, med tanke på Georgien, att de eldupphör avtal som undertecknats tack vare den Europeiska Unionens diplomatiska medlande ska respekteras. Serbien och Kosovo uppmanar påven till respekt av minoriteterna, och påminner samtidigt om att värna om områdets kristna artistiska och kulturella arv, som är en rikedom för hela mänskligheten.

Påvens tankar gick slutligen till världens barn, som han påminner om i sitt fredsbudskap är de ”fattigaste människorna”. Han nämner här även de ofödda barnen och de sjuka, de övergivna äldre, de splittrade familjerna. Vi kan bekämpa fattigdomen om vi enas. Och med våra blickar fästa på Jesusbarnet i krubban, som visar oss att den broderliga solidariteten mellan alla folk, är vägen att bekämpa fattigdomen och bygga på freden.

Diplomati är hoppets konstart, och diplomatin livnär sig på hoppet, sa Benedictus XVI sitt tal förra året, och i år var det ännu en gång hoppet som han önskade var och en av diplomaterna, när han bad Gud om ett 2009 rikt på rättvisa, frid och fred.
 

  Föregående   Utskrift /

Hem      S:t Mari       Nyheter        Kontakt oss       Foto        Länkar

Copyright ©2005 marnarsay.com