|
26/11/2008 16.02.38
En tro utan kärlekens frukt är inte en sann tro. Benedictus
XVI vid onsdagens katekes om aposteln Paulus.
(26.11.08)
Dagens audiens i Paulus VI audienshall var den första
ekologiska audiensen. De nyligen installerade solpanelerna
försåg salen med energi. Benedictus XVI fortsatte sin
katekes om den store aposteln Paulus, som får extra mycket
uppmärksamhet under flera audienser i rad eftersom kyrkan i
år firar hans jubileum. Påven började med att göra en
återblick
 på förra onsdagens slutsats då vi genom Paulus lär
oss att människan inte har förmågan att bli god genom egna
handlingar, utan att det är Gud som delger av sin
rättfärdighet genom att förena människan med Kristus.
Denna förening med Kristus uppnår människan genom sin tro.
Detta är meningen när Paulus säger att det är vår tro och
inte våra handlingar som räddar oss, sa påven och berör en
av de stora teologiska tvistefrågorna. ”Men tron är inte en
tanke, en åsikt, en ide, understök han vidare. Om tron är
äkta blir den kärlek, den visar sig genom kärleken. En tro
utan kärlekens frukt är inte en sann tro. Det är en död tro.
Benedictus XVI fördjupade sig i dessa två punkter om
betydelsen av handlingarna och om rättfärdigheten genom
tron, för att nå frälsningen, något, som han säger, har
skapat stor förvirring under seklernas gång och inte få
missförstånd i den kristna världen. Det är därför viktigt
att se vad aposteln Paulus säger. Ur tron blommar andens
frukter som är ”kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet,
godhet, trofasthet”.
Benedictus XVI talade vidare om dessa gåvor, dessa
uppräknade dygder, som börjar med kärleken och avslutas med
trofastheten. Guds kärlek förvandlar vår existens på djupet,
och även om vi är räddade i gåvan av vår tro på Kristus, är
vi kallade att leva enligt den kärlek som denna tro föder,
för detta är det kriteriet med vilket vi ska dömas i slutet
av vår existens. Benedictus XVI baserade dagens katekes på
Paulus brev till de kristna i Galatien.
Men Paulus upprepar bara det som Jesus redan har sagt, och
som vi läste i evangeliet förra söndagen, i liknelsen om den
yttersta domen. I det första brevet till de kristna i korint
finns Paulus kända lovord om den sanna kärleken. ”Kärleken
är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst Den är
inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill
ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds
med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den,
allt uthärdar den.”
Och här sammanfattar Benedictus XVI dagens katekes med att
säga att Paulus predikningar om att tron rättfärdigas utan
handlingarna, motsätter sig inte tron som agerar med kärlek.
Vår tro måste uttrycka sig i kärleksfullt agerande. Den tro
som inte tar sin form i kärleken får förödande följder,
eftersom den inskränker sig i den mest skadliga
subjektivitet. Om vi lyssnar på Paulus måste vi förstå att
om vi är räddade i Kristus, hör vi till honom med hela vår
existens, och är kallade att tjäna honom och vår nästa. Som
Paulus säger i sitt andra brev till Korint: ” alla skall vi
stå inför Kristi domstol, sådana vi är, och där skall var
och en få igen för vad han har gjort under sitt jordiska
liv, gott som ont.”
Den kristna etiken föds inte ur ett system som baserar sig
på bud, den är den naturliga följden på vår vänskap med
Kristus. En vänskap som påverkar våra liv, som tar sin form
i vår kärlek till vår nästa. Vi lever i vissheten att inget
och ingen kan separera oss från Guds kärlek. Denna visshet
ger oss kraften att leva vår tro konkret och kärleksfullt.
Från/ Vatikan radion |
